Bea Landberg

En 24-årig tjej från Norrland, Piteå som älskar livet. Bor tillsammans med min sambo och vår son, född December -16. Trevlig läsning och glöm inte att lämna en kommentar innan ni går!

tisdag

4

april 2017

0

COMMENTS

Komma igång med träning efter graviditet!

Written by , Posted in All posts, Training

Det har nu gått över ett år sedan jag tränade ordentligt. Jag var igång hela graviditeten, vilket kanske bidrog till att jag inte gick upp jättemycket i vikt, men vad gäller träning så var promenader det enda som är värt att nämna. Jag skyller på att jag hade mycket annat, en flytt, jobb och så vidare. Men nu har jag inget att skylla på längre och har varit sugen på att komma igång igen ett bra tag. Jag saknar verkligen att träna, och om än jag älskar min kropp och vad den har gett mig, så vill jag inte glömma bort den. Den förtjänar att vårdas och tränas upp igen efter vad den har gjort.

Jag har i det stora hela tappat alla gravidkilon, men musklerna lyser med sin frånvaro. Inte alls roligt ska jag tala om. Men, förra veckan kom jag igång lite grann, och den här veckan har jag tagit fram vikter! Jag körde ett lugnt pass igår, men jäklar vilken träningsvärk jag har idag! Det gäller att hålla hårt i den lilla motivation som finns när man tvingas börja om på noll igen.

Jag har i varje fall världens sötaste träningskompis! Tillsammans försöker vi få ihop det så bra vi kan 🙂

tisdag

4

april 2017

0

COMMENTS

4 April 2017

Written by , Posted in All posts

Eftersom att mamma hade bra hand om lillen så passade vi på att låna henne några timmar i helgen också. Jag och Mathias var ut och åt god mat, sen hann vi med en liten bastu på det också. Vi  hälsade även på i Lillpite en sväng under helgen, fikade hos Natalie en dag, och sen hälsade Thilians farmor på oss också.  Hela helgen var härlig, om än inte jättelugn. Men hinner man bara med någon film, lite godis och kramar så laddar man batterierna mer än vad man tror. Sen var det mer än nödvändigt för oss att få lite tid bara vi två också.

Idag hade vi finbesök av Hanna, Evelina och söta, lilla Julia. Thilian granskade henne noga, han har inte riktigt förstått det här med att flirta ännu! Gullungar! ♥

 

måndag

27

mars 2017

0

COMMENTS

27 Mars 2017

Written by , Posted in All posts, Love Family

Har precis landat i sängen med datorn och ska titta på någon serie, Thilian ligger och sover här bredvid. Idag har jag varit i Haparanda med Natalie och Olivia, tagit en sväng på IKEA och sen ätit middag med Mathias som är där uppe och jobbar under veckorna nu. Jag har alltså varit ifrån Thilian i flera timmar för första gången sen dagen han kom. Han har varit hos mormor och myst, säkerligen haft det bättre än vad jag har haft det! Allt gick toppen och jag vet att han har det bättre än bra, men mammahjärtat svider, och varje minut undrar man vad han gör. Fascinerande vad de små liven gör med en. Jag definierar mig inte enbart som mamma, och vill inte göra det heller. Men samtidigt känns det som att hela självet har förändrats. Kroppen, själen, hjärtat och allt som gör en till människa. Underbara lilla liv ♥

Och fort går det. Den här bilden är några veckor gammal. Ta det lugnt nu, tiden.

måndag

20

mars 2017

0

COMMENTS

Som ett beroende att bli av med

Written by , Posted in All posts, Life, My Thoughts

För att jag läste en text som handlade om att det enklaste sättet att bli lycklig igen är att bestämma sig för ett datum när man ska bli det. Bara vara destruktiv, dekadent och hur jävla ledsen som helst fram till dess. 

Men hur enkelt kan man förvandla sömnlösa ögon till något vaket, när man kan höra sitt hjärtas tårar rinna genom kroppen. Ge mig ett datum att förvrida och skriva om. Ge mig något konkret att skjuta upp tills ångesten inte längre sliter sönder mitt bröst. 

Jag vill berätta att man klarar sig samtidigt som det drabbar mig som ett illamående. Kanske är det bara förvirringen och subjektiviteten man fruktar i ögonblicket som kärlekssagan når omvärlden. Att det inte är stort. Att det sen ramlar över en, att man sitter där och ler på sitt eget datum. Trots att hjärtat gör ont.

∼Bea

 

måndag

20

mars 2017

0

COMMENTS

Sweetheart

Written by , Posted in All posts, My Thoughts

Det sliter på hjärtat att alltid undra, minnas, tänka och hoppas. Och vem vill ha ett utslitet hjärta när man ska älska någon för sista gången.

tisdag

14

mars 2017

0

COMMENTS

14 Mars 2017

Written by , Posted in All posts

Jag kan inte beskriva hur trött jag är just nu. Klockan är 23 och jag borde gå och lägga mig på en gång, men jag var tvungen att ta lite egentid när det äntligen gick. Thilian måste vara i någon utvecklingsfas just nu, dessa två dagar har jag knappt kunnat andas. Han vill vara i famnen heeela tiden, inget annat duger. Det är ju hur mysigt som helst att vara nära honom, men som med allt annat kommer det under den mest olägliga veckan. Mathias jobbar borta så jag är ju för det första ensam med honom dygnet runt. Sen har vi namngivning nu till helgen, och sovfrämmande. Så jag försöker planera och fixa så gott jag kan, baka för 60 personer, samt städa huset och organisera lite. Förra veckan var Thilian sjuk, och efter det blev jag sjuk, som såklart inte har gått över än. På det har jag fruktansvärt ont i två visdomständer som är påväg upp, vilket ger mig världens huvudvärk. Det går inte bra för mitt lag med andra ord. Jag har väntat till kvällen med att städa, det vill säga efter att Thilian somnat, men han vaknar i vanlig ordning klockan 06 imorgonbitti, så min taktik är hursomhelst inte optimal.

Trots att jag är trött, sjuk och att dagarna har för få timmar, så är jag glad att Thilian är frisk igen. Jag tror även att namngivningen kommer att bli riktigt fin, och det ska bli roligt att träffa släkt och vänner som alltid! Vi har köpt världens sötaste kläder som Thilian ska ha, längtar till att få se honom på lördag!

Nu ska jag ta med guldklimpen som ligger här i soffan med mig upp. När Mathias är borta har jag han i sängen, sååå himla mysigt. Hade kunna ligga och lukta på honom dag in och dag ut. Sov gott!

onsdag

1

mars 2017

0

COMMENTS

Alla livets skiftningar

Written by , Posted in All posts, Life, Love Family

Jag har suttit och textat lite ikväll, medan killarna i mitt liv legat på soffan och sovit så sött. Fruktansvärt tryggt, är nog det bästa sättet att förklara känslan på. Jag ramlade i vilket fall som helst över ett inlägg ifrån förra året → (Vackert trasigt, livet). Mer exakt ett inlägg jag skrev den 17e Juli, alltså dagen efter att Oscar gick bort. Och jag kunde inte låta bli att reflektera och tänka tillbaka en stund när jag läste det.

Jag är en sån person som fascineras över livet om och om igen. Hur en kropp, en hjärna och ett hjärta kan raseras och byggas upp på det mest brutala sätt. Och hur vi bara kämpar på som om det hemska som hänt inte alls var så hemskt. Varken då eller nu. Jag hoppade fram och tillbaka, hälsade på mitt liv för ett, två och tre år sedan. Doppade fingrarna i lite gammalt bläck som jag brukar säga. Och den som inte gått i mina skor kan inte känna vad jag känner. Den som inte upplevt vad jag upplevt kan inte tänka vad jag tänker. En resa genom tiden helt ensam, som alla kan behöva ibland.

Jag bröt upp ett fyra år långt förhållande, i samband med att jag tog bort min hund och bästa vän. Två oerhört stora tryggheter borta, från en dag till en annan. Flyttade och bodde själv, utan familj, utan partner. I samband med allt detta förlorade jag och mina nära tre familjemedlemmar efter varann, alldeles för tidigt. Min morbror och mina fina kusiner, det går inte en hel dag utan att jag tänker på dem. Jag sörjer än, som om man någonsin slutar. Eller som nämnt tidigare, bara lär sig att leva på nytt. Så mycket smärta och sorg från alla håll, helt avskalad under en lång period. Det river att tänka tillbaka på allt som varit. Men att gå från det till livet som det ser ut nu idag, är fullkomligt overkligt. Allt har gått fruktansvärt fort. Här sitter jag i ett fint hus, med ett barn som är det vackraste jag sett i mitt 24-åriga liv. Jag är mamma, mitt i allt.

Och Mathias. Fina, underbara, roliga Mathias som jag bara vill strypa ibland, men som har gett mig det där som togs ifrån mig för ett, två och tre år sedan. Mathias har gett mig den största tryggheten som jag någonsin har känt, och för mig personligen är det större än allt annat. Och sen har han gett mig Thilian. Den där delen som har gjort hela mig hel. Det som inte går att beskriva. Han är delen som tog det där trasiga och läkte mig, bara genom att existera.

Att ha träffat, fått och får leva med Mathias är det jag är mest tacksam över, och Thilian, han är den jag andas och lever för. Helt plötsligt har mitt liv en mening som som det aldrig förut haft. Och jag känner mig helt, och fullkomligt trygg. OM ni bara visste hur mycket det betyder för mig att kunna skriva det.

tisdag

28

februari 2017

0

COMMENTS

Vad jag tycker om dop…

Written by , Posted in All posts, Life, My Thoughts

Som alla våra och nära och kära redan vet så har vi bestämt oss för att inte döpa Thilian. Många kanske tycker detta är underligt, tråkigt, konstigt. Vad vet jag. Och egentligen bryr jag mig ytterst lite om vad andra tycker, precis som med allt annat i mitt liv. På grund av att det är just det, mitt liv. Men jag har ändå tänkt skriva en kort tanke kring dop och vad jag tycker om det. Jag lämnar Mathias utanför. Exakt vad han tycker får stå för honom, allt jag kan säga är att vi är överens om valet att inte döpa vår lilla kille.

Jag kan lite enkelt inleda med något som ni säkert redan vet, och det är att de flesta som idag gifter sig eller döper sina barn i kyrkan inte är troende, utan gör det för att ”alla andra har gjort det”. Och jag skulle kunna avsluta inlägget redan där, och säga att jag bara tycker det är tråkigt, rent ut sagt. När allt ska göras på ett visst sätt, när det är bestämda regler som ska följas. Allt behöver inte vara på ett sätt av den tragiska anledning att ”det alltid har varit så”. Med ett öppet sinne blir livet roligare.

Om vi tar det ett steg längre då, så kan jag säga att jag har svårt för gamla, religiösa traditioner. Ni som läst min blogg sen innan vet att jag avskyr religioner av alla dess slag. Därför har jag svårt att bortse från dopets egentliga mening. Om än många bara ser det som en fin grej, att stå i en vacker kyrka och lyssna på en präst som säger några sköna ord om gud och välsignar det nya barnet, så är dopet i själva verket ett ställningstagande. -Att skaffa medlemskap i den svenska kyrkan och uppfostra barnet enligt kristen tro. Och med den vetskapen så kan jag inte låta bli att ifrågasätta och undra, varför i hela friden ska vi döpa våra barn?

Varför låter vi små barn som inte kan föra sin egen tala gå med i en religion bara för att ”det är så man brukar göra”, eller för att föräldrarna på något sätt tycker att det är fint eller intressant. Tänk om denna människa i själva verket inte samtycker.

Jag vill att vår son ska få välja själv om han vill gå med i kyrkan när han blir äldre. Om han vill bli kristen, buddhist, muslim eller religiös på något som helst sätt, har jag och Mathias ingenting med det att göra. Lika lite som vi har något att göra med vem han väljer som partner.

Så, då vet ni lite hur jag tänker kring dop. Tur att vi alla har olika åsikter och att vi får göra precis hur vi vill. Istället för dop så har vi planerat att ha namngivning för Thilian. Vad det då innebär är lite upp till var och en. Jag ser det som ett litet kalas, där vi fikar, umgås och bjuder på ett fint välkomnande av vår lilla diamant!

Ps; av samma anledning som ovan vill jag inte heller gifta mig i kyrkan, när eller om den dagen nu kommer!

tisdag

28

februari 2017

0

COMMENTS

onsdag

22

februari 2017

0

COMMENTS

Lite förändringar i hemmet!

Written by , Posted in All posts, Home & Decor

Igår köpte vi nya täcken och nya kuddar, till vårt sovrum och gästrummet. Hur skönt som helst! Så bäddat med det, fixat klart allrummet och rensat källaren har hunnits med den här veckan. Jag har varit nära på att visa fler bilder från hemmet vid flera tillfällen nu, men det slutar alltid med att jag avvaktar. Det känns roligare om saker och ting känns mer färdigt och hemtrevligt. Fint blir det i alla fall, jag tycker att vi har fått ihop det bra med tanke på att vi inte ens bott här ett år än. Och dessutom fått ett litet tillskott på det!

I lillens rum har vi också ändrat om en aning, bytt ut en stor byrå mot något lite mer barnanpassat! Jag längtar tills han börjar leka och upptäcka saker. Och tills han börjar uppskatta böcker! Det ska bli så oerhört roligt och mysigt att få läsa godnattsagor tillsammans.