Bea Landberg

There are hundreds of languages in the world, but a smile speaks them all.

Wednesday

3

August 2016

0

COMMENTS

“Det är okej, jag är van nu”

Written by , Posted in All posts, My Thoughts

used2

Jag analyserar människor ständigt. På avstånd. Läser av så djupt att jag bara efter ett litet tag, nästan kan tänka vad de tänker. Kroppsspråk, tal, ton, tyckande och uttryckande. Finns det något mer intressant än att bara sitta och lyssna och titta. Lugnt tillbakadragen, utan att känna dig tvungen att delta. För finns det något mer ansträngande, än att vara trevlig bara för att man måste. Introverta sidan som talar.

Jag analyserar och intresserar mig inte enbart i andra människors sätt att vara. Jag analyserar även mig själv, hela tiden. Jag tror inte att man kan utvecklas utan att först förstå sig själv. Hur man fungerar i olika situationer. Vad man säger, hur man agerar. Vad man kan göra för att förbättra eller förändra. Jag har alltid sagt hur viktigt jag tycker det är att verkligen lära känna sig själv. Om man inte är medveten om sig själv, hur kan man då lita på och acceptera sitt sätt att prata, handla och hjälpa andra på? Det är roligt att tycka att man själv är intressant. Älska sig själv. Gör man inte det är det svårt att ge av sig själv till andra, genuint.

Det finns inte så mycket som jag inte tycker om hos mig själv egentligen. Men ibland när det hänt något, man diskuterat något, då kan det dyka upp saker som man ifrågasätter hos sig själv.

Idag kom jag i varje fall att tänka på något som jag, och många andra också gör. Och det är att försköna sina känslor. Jag har nära till känslor, är oftast säker på mina känslor och har inga som helst problem att prata om känslor. Det är snarare något jag älskar. Men när det kommer till jobbiga saker, som jag skadas av, blir trött av, då gömmer jag dem ofta. Speciellt om någon frågar hur det är. Jag menar, hur många gånger har man inte svarat med att allt är bra, samtidigt som tårarna rinner nerför kinderna? Är det inte sjukt, att man gör så. Jag tycker inte om när andra tycker synd om mig, kanske har det med det att göra. Men att sopa undan känslor och situationer på det sättet är inte nyttigt. “Det är okej, jag är van”. Jag har använt den meningen under hela mitt liv. Hur kan en dålig känsla någonsin rättfärdigas av att man blivit van den? Oacceptabelt.

Det här är en dålig sida jag har, som jag stör mig på. Men som är svår att förändra. Jag tror att hjälp ifrån personer i sin egen omgivning krävs, för att kunna släppa garden. Någon som känner en, ser igenom orden och kan nå den delen man försöker gömma. Man klarar mycket, men långt ifrån allt själv.

Det är jobbigt att hitta fel hos sig själv som man inte riktigt vet hur man ska förändra. Frustrerande. Jag har några sådana sidor. Speciellt en, som jag verkligen avskyr hos mig själv. Något jag gör och har gjort i många år, men ej är kapabel till att lägga av med. Jag kan kanske skriva ett inlägg om det senare.

Monday

25

July 2016

0

COMMENTS

Tuesday

19

July 2016

0

COMMENTS

Det är en liten pojke!

Written by , Posted in All posts, Pregnancy

I lördags förlorade vi som sagt en ängel till. Man dränks i en våg av brutal sorg. Och det skär i hjärtat av att se nära och kära lida av saknaden till bröder och söner, utan makt att kunna göra smärtan mindre plågsam. Tre liv har släckts, alldeles för tidigt.

Liv släcks och nya tänds, det är livets gång. Och igår fick vi äntligen se den lilla människan vi väntar på. En liten pojke sägs det vara. Allt såg normalt och bra ut, det lilla hjärtat slog så fint. Tårarna rinner av lycka och sorg om vartannat. När livet är sådär trasigt vackert. Jag har en obeskrivlig längtan till det här barnet. Och det är en tröst i att veta, att det nu finns tre vackra änglar som vakar över vår lilla kille ♥

Ultraljudsbild2

Sunday

17

July 2016

0

COMMENTS

Vackert trasigt, livet.

Written by , Posted in All posts, Life, My Thoughts

Brutal sorg bara sköljs över oss, gång på gång. Och det spelar ingen roll att tiden läker alla sår. Ärren som blir kvar påminner oss, vilar där som en bottenlös skugga och tar oss tillbaka till dagen då vi skar oss.

Det senaste året har vi förlorat vår kusin Ronny, morbror Samme, och igår vår fina kusin Oscar. Tre liv har släckts, alldeles för tidigt.

Jag har upplevt sorg förut, känt smärta och somnat gråtandes. Jag har gått igenom jobbiga saker och jag har lärt mig hur man successivt byggs upp igen efter saker som gör ont. Men världen har aldrig varit så färglös som den är just nu. Ett år jag aldrig kommer att förstå. Dödsfall efter dödsfall. Jag har tagit bort min hund och bästa vän sen 13 år tillbaka. Jag har förlorat relationer till människor jag tycker om. Och nu även blivit av med Okki, en hund som varit min trygghet under två års år. Hon har funnits där genom bråk, sorg och tre flyttar. Min undanflykt och plats att falla tillbaka på. Det känns som att det lilla jag kunde kalla trygghet nu är borta. Bit för bit har delar av det som gör livet till mitt liv försvunnit. Någon har plockat ut mitt hjärta ur bröstet, slitit det i bitar och bara lämnat kvar en tröstande del som gör så att man orkar.

När en tragedi sker så blöder man inte bara för situationen. Allt kommer som en våg, man drunknar i gamla sorger och smärtor som man egentligen aldrig blivit av med. Man bara lär sig att leva utan det som en gång var. Och jag undrar, kan jag ens älska som jag en gång älskat?

Minnen gör ont, men man lär sig att leva vidare trots förluster. Jag kan inte ens sätta ord på känslor som jag känner längre. Att texta efter någon form av förståelse är meningslöst. Alla sörjer olika, det känns olika. En del gråter, andra inte alls. En del pratar, andra inte. Samma person kan sörja på olika sätt. Sorg visar sig inte bara genom tårar. Jag kan stänga av totalt, ilsken, motarbeta, till att nästa stund falla ner i apati, till att i nästa stund försöka torka bort alla miljoner tårar som rinner efter kinderna. Och det är extra svårt, när man har svårt att acceptera sig svag i någon annans sällskap. Det är extra svårt att befria en frustration och samtidigt se sina nära och kära lida. Det är extra svårt att känna hur hoppet sakta försvinner, när hoppet är det sista som lämnar oss. För att det är vad det är, det här året. Extra, jävla svårt. Man byggs upp för att sen raseras, om och om igen. Lite trasigare än gången innan går vi vidare, ler med en övertygelse om att allt är bra.

Tuesday

14

June 2016

2

COMMENTS

Little Dreamer

Written by , Posted in All posts, Pregnancy

Jag bara måste visa upp vilka söta kläder Natalie kom förbi med för någon dag sen. Hon kan inte hålla sig ifrån att handla, och jag har en känsla av att hon kommer skämma bort den lilla människan i min mage en aning. Men det gör inte mig något alls, superfina kläder! Tusen tack ♥

DSC06071DSC06072 DSC06073

Hur söta var inte de här byxorna alltså!

Sunday

12

June 2016

2

COMMENTS

Tid för ultraljud!

Written by , Posted in All posts, Pregnancy

Nu har vi fått tid för ultraljud den 18 Juli. Det ska bli så oerhört spännande att få se den lilla, i ett betydligt större format än tidigare. Jag hoppas att veckorna dit går fort! Jag ska fråga Mathias igen vad han tycker om att ta reda på könet, om än det nu aldrig är hundra procent säkert så känns det som att jag är alldeles för nyfiken för att vänta. Jag har suttit och läst om tecken och myter, listor för att kunna gissa barnets kön. Men symtom och annat är helt blandat för mig och min graviditet hittills, så det kan jag inte gå på. Tusans! Haha.

Den här fina leksaken fick vi av Linda-mari och Mini som hade varit och shoppat en dag! ♥

BeFunky Collagehund

Sunday

12

June 2016

0

COMMENTS

En helg med lite sömn och mycket jobb!

Written by , Posted in All posts, Home & Decor

Jag har snart jobbat 48 timmar den här helgen. Skönt med 24-timmars pass med tanke på hur många lediga dagar man har på en månad. Men efter en helg som den här är man sliten och trött. Lördag var jag ledig, men hemma hos oss har det varit fullt ös på gården. Mathias, Simon, Tim och Christian har grävt och jämnat ut marken under tre dagar. Superduktiga och det blev hur bra som helst. Lastbilen hade dock börjat tjorva idag, så stackars Mathias får inte lägga sig förrän efter tolv inatt, och sen upp imorgon kring 6 för jobb. Jag slutar klockan 8, då ska jag lämna in min bil på lackering. Sen har vi personalmöte under dagen. Jag tror vi får ta en lugn kväll imorgon och försöka vila. Det kan behövas efter den här helgen.

Jag har inte hunnit visa så mycket bilder på vårt nya hem än, men det kommer senare. Kanske när vi har fått det lite mer hemtrevligt. Till ett stort hus behövs ju mycket möbler för att fylla ut alla rum. Mycket har vi redan hunnit köpa, om än man måste ta lite i taget givetvis. Köksbordet och kökslampan passade perfekt in i matrummet. Jag ska visa bordet någon annan dag, här nere är lampan. Jag tycker den är så himla häftig! Några tavlor att hänga upp måste vi också fixa så att det inte ser så tomt ut, men det är inte det lättaste med tanke på kopparfärgen vi har på väggarna. Vi får se vad det blir helt enkelt. Fint lär det bli i varje fall!

DSC06007 DSC06008

Friday

10

June 2016

2

COMMENTS

Starten på ett barnrum!

Written by , Posted in All posts, Home & Decor, Pregnancy

Tänkte visa några bilder på det blivande barnrummet. Vaggan ska vi flytta in till vårt sovrum och ersätta med en vanlig spjälsäng. Gardiner, matta och hyllor saknas också, men fint tycker jag att det är trots allt!

DSC06060DSC06017DSC06029DSC06040DSC06041DSC06039

Thursday

9

June 2016

0

COMMENTS

Mini 3 år

Written by , Posted in All posts, Love Family

I söndags fyllde Mini 3 år, jag kan knappt förstå hur fort tiden har gått sen hon kom till världen. Jag kom i alla fall ihåg att fota lite under kalaset. Hon fick mycket presenter, bland annat en hoppborg av pappa och Linda-mari. En lycklig tjej vid dagens slut! Tårtan hjälpte jag Stina att göra, och den blev faktiskt riktigt fin måste jag säga. Men framförallt god. En trevlig dag och en glad lillasyster. Kunde inte ha blivit bättre!

BeFunky CollageMINIDSC05860 DSC05876DSC05936DSC05892DSC05915DSC05960

Tuesday

7

June 2016

0

COMMENTS

7 Juni 2016

Written by , Posted in All posts, Pregnancy

Tiden bara flyger fram. En tredjedel av graviditeten har redan passerat, och jag mår betydligt bättre än för någon vecka sen. Illamåendet har avtagit, smärtan i magen är lindrigare och jag håller inte på att dö av smärta när jag sätter på bh:n. Skönt, och jag hoppas att jag får fortsätta må såhär bra resten av tiden!

Jag sitter just nu och väntar på ett samtal för bokning av ultraljud. Jag har hunnit med två redan (d.v.s två stycken VUL), på grund av att jag egentligen inte skulle kunna bli gravid på egen hand. Jag gjorde första runt V.3, och då såg man inte mycket alls. Nästa gjorde jag runt V.6, då fick jag se hjärtat slå, och de bekräftade att det var en levande graviditet. Men de har inte kunnat fastställa när befruktningen skedde eftersom att jag inte har mens eller normal ägglossning. Så beräknat BF hoppas jag kunna få vid det ordinarie ultraljudet.

Utifrån vad barnmorskorna kunnat se och gissat på så är jag nu i V.13. Vi får väl se om det ändras under ultraljudet. Jag har sagt att jag hoppas på att backa en vecka, mitt preliminära BF-datum just nu är 18 December. Både jag och Mathias hoppas på ett januaribarn, så ett BF närmare slutet av December hade varit önskvärt! Spännande blir det i vilket fall som helst!

Om vi ska titta efter kön eller inte har vi inte riktigt bestämt än. Tidigare har jag sagt att jag inte alls vill veta, men samtidigt är jag så jäkla nyfiken. Så vi får väl se hur vi gör med det. Här kommer en ny bild. Jag är svullen om kvällarna som ni kan se, men nu syns det även lite grann under mornarna 🙂

IMG_20160606_200404