Bea Landberg

En 24-årig tjej från Norrland, Piteå som älskar livet. Bor tillsammans med min sambo och vår son, född December -16. Trevlig läsning och glöm inte att lämna en kommentar innan ni går!

Monthly Archive: augusti 2016

onsdag

3

augusti 2016

2

COMMENTS

”Det är okej, jag är van nu”

Written by , Posted in All posts, My Thoughts

used2

Jag analyserar människor ständigt. På avstånd. Läser av så djupt att jag bara efter ett litet tag, nästan kan tänka vad de tänker. Kroppsspråk, tal, ton, tyckande och uttryckande. Finns det något mer intressant än att bara sitta och lyssna och titta. Lugnt tillbakadragen, utan att känna dig tvungen att delta. För finns det något mer ansträngande, än att vara trevlig bara för att man måste. Introverta sidan som talar.

Jag analyserar och intresserar mig inte enbart i andra människors sätt att vara. Jag analyserar även mig själv, hela tiden. Jag tror inte att man kan utvecklas utan att först förstå sig själv. Hur man fungerar i olika situationer. Vad man säger, hur man agerar. Vad man kan göra för att förbättra eller förändra. Jag har alltid sagt hur viktigt jag tycker det är att verkligen lära känna sig själv. Om man inte är medveten om sig själv, hur kan man då lita på och acceptera sitt sätt att prata, handla och hjälpa andra på? Det är roligt att tycka att man själv är intressant. Älska sig själv. Gör man inte det är det svårt att ge av sig själv till andra, genuint.

Det finns inte så mycket som jag inte tycker om hos mig själv egentligen. Men ibland när det hänt något, man diskuterat något, då kan det dyka upp saker som man ifrågasätter hos sig själv.

Idag kom jag i varje fall att tänka på något som jag, och många andra också gör. Och det är att försköna sina känslor. Jag har nära till känslor, är oftast säker på mina känslor och har inga som helst problem att prata om känslor. Det är snarare något jag älskar. Men när det kommer till jobbiga saker, som jag skadas av, blir trött av, då gömmer jag dem ofta. Speciellt om någon frågar hur det är. Jag menar, hur många gånger har man inte svarat med att allt är bra, samtidigt som tårarna rinner nerför kinderna? Är det inte sjukt, att man gör så. Jag tycker inte om när andra tycker synd om mig, kanske har det med det att göra. Men att sopa undan känslor och situationer på det sättet är inte nyttigt. ”Det är okej, jag är van”. Jag har använt den meningen under hela mitt liv. Hur kan en dålig känsla någonsin rättfärdigas av att man blivit van den? Oacceptabelt.

Det här är en dålig sida jag har, som jag stör mig på. Men som är svår att förändra. Jag tror att hjälp ifrån personer i sin egen omgivning krävs, för att kunna släppa garden. Någon som känner en, ser igenom orden och kan nå den delen man försöker gömma. Man klarar mycket, men långt ifrån allt själv.

Det är jobbigt att hitta fel hos sig själv som man inte riktigt vet hur man ska förändra. Frustrerande. Jag har några sådana sidor. Speciellt en, som jag verkligen avskyr hos mig själv. Något jag gör och har gjort i många år, men ej är kapabel till att lägga av med. Jag kan kanske skriva ett inlägg om det senare.