Bea Landberg

En 24-årig tjej från Norrland, Piteå som älskar livet. Bor tillsammans med min sambo och vår son, född December -16. Trevlig läsning och glöm inte att lämna en kommentar innan ni går!

Monthly Archive: mars 2017

måndag

27

mars 2017

0

COMMENTS

27 Mars 2017

Written by , Posted in All posts, Love Family

Har precis landat i sängen med datorn och ska titta på någon serie, Thilian ligger och sover här bredvid. Idag har jag varit i Haparanda med Natalie och Olivia, tagit en sväng på IKEA och sen ätit middag med Mathias som är där uppe och jobbar under veckorna nu. Jag har alltså varit ifrån Thilian i flera timmar för första gången sen dagen han kom. Han har varit hos mormor och myst, säkerligen haft det bättre än vad jag har haft det! Allt gick toppen och jag vet att han har det bättre än bra, men mammahjärtat svider, och varje minut undrar man vad han gör. Fascinerande vad de små liven gör med en. Jag definierar mig inte enbart som mamma, och vill inte göra det heller. Men samtidigt känns det som att hela självet har förändrats. Kroppen, själen, hjärtat och allt som gör en till människa. Underbara lilla liv ♥

Och fort går det. Den här bilden är några veckor gammal. Ta det lugnt nu, tiden.

måndag

20

mars 2017

0

COMMENTS

Som ett beroende att bli av med

Written by , Posted in All posts, Life, My Thoughts

För att jag läste en text som handlade om att det enklaste sättet att bli lycklig igen är att bestämma sig för ett datum när man ska bli det. Bara vara destruktiv, dekadent och hur jävla ledsen som helst fram till dess. 

Men hur enkelt kan man förvandla sömnlösa ögon till något vaket, när man kan höra sitt hjärtas tårar rinna genom kroppen. Ge mig ett datum att förvrida och skriva om. Ge mig något konkret att skjuta upp tills ångesten inte längre sliter sönder mitt bröst. 

Jag vill berätta att man klarar sig samtidigt som det drabbar mig som ett illamående. Kanske är det bara förvirringen och subjektiviteten man fruktar i ögonblicket som kärlekssagan når omvärlden. Att det inte är stort. Att det sen ramlar över en, att man sitter där och ler på sitt eget datum. Trots att hjärtat gör ont.

∼Bea

 

måndag

20

mars 2017

0

COMMENTS

Sweetheart

Written by , Posted in All posts, My Thoughts

Det sliter på hjärtat att alltid undra, minnas, tänka och hoppas. Och vem vill ha ett utslitet hjärta när man ska älska någon för sista gången.

tisdag

14

mars 2017

0

COMMENTS

14 Mars 2017

Written by , Posted in All posts

Jag kan inte beskriva hur trött jag är just nu. Klockan är 23 och jag borde gå och lägga mig på en gång, men jag var tvungen att ta lite egentid när det äntligen gick. Thilian måste vara i någon utvecklingsfas just nu, dessa två dagar har jag knappt kunnat andas. Han vill vara i famnen heeela tiden, inget annat duger. Det är ju hur mysigt som helst att vara nära honom, men som med allt annat kommer det under den mest olägliga veckan. Mathias jobbar borta så jag är ju för det första ensam med honom dygnet runt. Sen har vi namngivning nu till helgen, och sovfrämmande. Så jag försöker planera och fixa så gott jag kan, baka för 60 personer, samt städa huset och organisera lite. Förra veckan var Thilian sjuk, och efter det blev jag sjuk, som såklart inte har gått över än. På det har jag fruktansvärt ont i två visdomständer som är påväg upp, vilket ger mig världens huvudvärk. Det går inte bra för mitt lag med andra ord. Jag har väntat till kvällen med att städa, det vill säga efter att Thilian somnat, men han vaknar i vanlig ordning klockan 06 imorgonbitti, så min taktik är hursomhelst inte optimal.

Trots att jag är trött, sjuk och att dagarna har för få timmar, så är jag glad att Thilian är frisk igen. Jag tror även att namngivningen kommer att bli riktigt fin, och det ska bli roligt att träffa släkt och vänner som alltid! Vi har köpt världens sötaste kläder som Thilian ska ha, längtar till att få se honom på lördag!

Nu ska jag ta med guldklimpen som ligger här i soffan med mig upp. När Mathias är borta har jag han i sängen, sååå himla mysigt. Hade kunna ligga och lukta på honom dag in och dag ut. Sov gott!

onsdag

1

mars 2017

0

COMMENTS

Alla livets skiftningar

Written by , Posted in All posts, Life, Love Family

Jag har suttit och textat lite ikväll, medan killarna i mitt liv legat på soffan och sovit så sött. Fruktansvärt tryggt, är nog det bästa sättet att förklara känslan på. Jag ramlade i vilket fall som helst över ett inlägg ifrån förra året → (Vackert trasigt, livet). Mer exakt ett inlägg jag skrev den 17e Juli, alltså dagen efter att Oscar gick bort. Och jag kunde inte låta bli att reflektera och tänka tillbaka en stund när jag läste det.

Jag är en sån person som fascineras över livet om och om igen. Hur en kropp, en hjärna och ett hjärta kan raseras och byggas upp på det mest brutala sätt. Och hur vi bara kämpar på som om det hemska som hänt inte alls var så hemskt. Varken då eller nu. Jag hoppade fram och tillbaka, hälsade på mitt liv för ett, två och tre år sedan. Doppade fingrarna i lite gammalt bläck som jag brukar säga. Och den som inte gått i mina skor kan inte känna vad jag känner. Den som inte upplevt vad jag upplevt kan inte tänka vad jag tänker. En resa genom tiden helt ensam, som alla kan behöva ibland.

Jag bröt upp ett fyra år långt förhållande, i samband med att jag tog bort min hund och bästa vän. Två oerhört stora tryggheter borta, från en dag till en annan. Flyttade och bodde själv, utan familj, utan partner. I samband med allt detta förlorade jag och mina nära tre familjemedlemmar efter varann, alldeles för tidigt. Min morbror och mina fina kusiner, det går inte en hel dag utan att jag tänker på dem. Jag sörjer än, som om man någonsin slutar. Eller som nämnt tidigare, bara lär sig att leva på nytt. Så mycket smärta och sorg från alla håll, helt avskalad under en lång period. Det river att tänka tillbaka på allt som varit. Men att gå från det till livet som det ser ut nu idag, är fullkomligt overkligt. Allt har gått fruktansvärt fort. Här sitter jag i ett fint hus, med ett barn som är det vackraste jag sett i mitt 24-åriga liv. Jag är mamma, mitt i allt.

Och Mathias. Fina, underbara, roliga Mathias som jag bara vill strypa ibland, men som har gett mig det där som togs ifrån mig för ett, två och tre år sedan. Mathias har gett mig den största tryggheten som jag någonsin har känt, och för mig personligen är det större än allt annat. Och sen har han gett mig Thilian. Den där delen som har gjort hela mig hel. Det som inte går att beskriva. Han är delen som tog det där trasiga och läkte mig, bara genom att existera.

Att ha träffat, fått och får leva med Mathias är det jag är mest tacksam över, och Thilian, han är den jag andas och lever för. Helt plötsligt har mitt liv en mening som som det aldrig förut haft. Och jag känner mig helt, och fullkomligt trygg. OM ni bara visste hur mycket det betyder för mig att kunna skriva det.