Bea Landberg

En 24-årig tjej från Norrland, Piteå som älskar livet. Bor tillsammans med min sambo och vår son, född December -16. Trevlig läsning och glöm inte att lämna en kommentar innan ni går!

Monthly Archive: september 2017

onsdag

20

september 2017

0

COMMENTS

onsdag

20

september 2017

0

COMMENTS

Visby

Written by , Posted in All posts

Jag har ju nämnt att jag skulle lägga upp bilder från vår lilla minisemester tidigare, vilket inte har blivit av. Men jag tänkte såhär, att de flesta som läser bloggen har säkert redan sett en drös bilder på Facebook, så jag skippar att publicera alla här och lägger bara upp några få. Som jag skrev i förra inlägget så förälskade jag mig i Visby, oerhört vackert åt vilket håll man än tittade. Kameran fångade inte ens hälften, tyvärr. Men åk dit! Vi ska helt klart tillbaka, och då tar vi nog med bilen. Det skulle vara roligt att upptäcka mer av Gotland.

torsdag

14

september 2017

0

COMMENTS

Baby, I’m lying to you

Written by , Posted in All posts, Life

Jag är förälskad i så många själar. Denna tvistande, svidande kärlek. Öppna, ärliga, brutala, svikande, tillitsfulla kärleksrelationer överallt. Så påverkad, indragen i det svåra, fina, svängigt vackra. Jag vill klippa alla trådar till hjärnans sinnrika kemifabrik. Jag ljuger. Låt mig stanna i det mest tilldragande och frånstötande som finns.

Mvh, i stort behov av att skriva.

Och jag är kär i Keaton. För att själar är det finaste jag vet.

 

torsdag

14

september 2017

0

COMMENTS

14 September 2017

Written by , Posted in All posts

Den här veckan har varit jobbig och oerhört lång. Och på det så har Thilian varit väldigt mammig och sovit dåligt. Han brukar alltid vara på bra humör och sova hela nätterna, men det kan hända att det är fler tänder på gång, vi får väl se hur länge det håller i sig. Lite sömn och ett klängigt barn när man pluggar heltid är ingen lätt match, men jag ska göra allt jag kan för att hinna med. Hur det än är så gör Thilian det värt. I veckan har han lärt sig att klappa händerna, och jag är ju en sån där larvigt känslig människa som börjar gråta av alla steg han tar framåt i livet. Löjligt stolt hela tiden.

Jag känner att jag efter den här veckan är i behov av lite miljöombyte, så på lördagkväll ska jag umgås med vänner och bara vara. Vi ska åka ut och sätta oss på KUST eller O’Learys, prata och umgås. Sånt som också är viktigt i livet! Nu dags för mer plugg och meeer kaffe!