Bea Landberg

En 25-årig tjej från Norrbotten, Piteå som älskar livet. Bor tillsammans med min sambo och vår son, född December -16. Trevlig läsning och glöm inte att lämna en kommentar innan ni går!

Monthly Archive: mars 2018

söndag

18

mars 2018

0

COMMENTS

18 Mars 2018

Written by , Posted in All posts

Igår tog jag med Thilian till ett lekland för första gången, sånt som alla barn brukar älska. Men jag har nog aldrig haft så fel i hela mitt liv. Thilian H A T A D E allt med stället! När jag skulle lyfta ner honom på ett av lekställena så lät det ”nä, nä, nä, nä, nä”. Haha. Det var tydligen en hemsk upplevelse och inte något populärt påhitt som Thilians mamma. Jag räddade upp hela situationen med en hamburgare. Där alla satt och åt mat, det var såklart där han trivdes. Mat i alla former är det absolut bästa den här killen vet 

Senare under dagen kom Jonte och Stina, vi åkte och handlade, käkade tacos och kladdkaka. När Thilian hade somnat såg vi två filmer. Mysigt och trevligt, förutom att Jonte dränkte min soffa i glass. Men det är väl sånt man får stå ut med när man har småsyskon som inte kan bete sig.

Idag har jag kämpat mig igenom en hemtenta, med en gnällig och klängig 1-åring. Jag har inte alls hängt med i denna kurs, noll koll alltså. Sen har jag haft Thilian själv dygnet runt. Bästa förutsättningarna inför idag. När livet tjorvar och man dessutom är under press, har ett hem och ett barn att ta hand om. Jag har blött näsblod, haft ont i magen. Stressen ska vi inte ens tala om. Jag vet inte om ni kan sätta er in i känslan att jag för tjugo minuter sen skickade in tentan. Tre timmar till godo. Alltså får man vara så nöjd med sig själv?

torsdag

15

mars 2018

2

COMMENTS

Vad gör vi när livet är jobbigt?

Written by , Posted in All posts, Life, My Thoughts

Jag har varit nära att ge upp så många gånger i mitt liv, när orken tagit slut och sömnlösheten övertagit min kropp. Men någonstans på vägen har jag insett att ingenting egentligen går förlorat om man vill nå något. Om det bästa inte har hänt än. Man står liksom i mitten av att ge upp eller vara stark. Finns inga andra alternativ. Livet kommer inte med genvägar.

Det är skillnad på att må dåligt över något man inte kan förändra, och att må dåligt över att omständigheterna aldrig tycks ta slut. Det är skillnad på att må dåligt på andras villkor, och att må dåligt på grund av sina egna tankar och handlingar. Kan du påverka, förändra, så ligger ansvaret i dina händer. Som Will Smith säger, ingen annan besitter förmågan att göra en annan människa lycklig. Du kan aldrig skylla på någon annan. Det kommer alltid finnas stunder i livet när saker inte går särskilt bra. Vissa kämpar då från första stund medan vissa överger sig själva helt och hållet vid första tecken på motgång. Jag har sett det hända otaliga gånger, och det är dessa människor som alltid, vid vilken ålder man än frågar, befinner sig på samma eller liknande ställe som tidigare. De kör alltid fast. Tror att livet blir bra genom att ta den där genvägen som inte existerar.

Jag klandrar inte personer för att vilja ge upp ibland. Men har man ett mål, vet vad man vill, då är det ens skyldighet och ansvar att göra något åt det. Klarar man inte detta själv så kan man söka hjälp. Att hamna i fällan där tankarna får ta över den inre viljan kommer aldrig att leda till att ens drömmar blir verkliga.

”Många av livets misslyckanden skedde för att folk inte insåg hur nära de var framgång när de gav upp.”

-Thomas Edison-

Idag är en av de där dagarna. Du har fallit igen, du har återigen misslyckats. Det verkar som att du oavsett hur mycket du försöker inte kommer kunna erövra den där bergstoppen som dina drömmar finns på. Du vet att allt kräver ansträngning, men du börjar tro att tiden kanske är inne att ge upp. Kanske är så pass mycket ansträngning inte värt det längre.

Men sedan börjar du komma ihåg alla steg du tog längsmed vägen. All ansträngning du lagt ned, all konsekvent kamp. Du tänker på allt du lärt dig, och ett leende börjar sprida sig på dina läppar. Du visste att detta var svårt, men du vet också att även om du inte erövrat toppen än, har du erövrat en del av vägen, en del av ditt liv.

Ja, du har lidit, men du har även varit lycklig och modig. Du har riskerat allt och har erövrat många av dina rädslor. Och det är då frågan dyker upp: ska du verkligen ge upp nu?

tisdag

6

mars 2018

0

COMMENTS

Ibland kommer livet emellan

Written by , Posted in All posts, Life, My Thoughts

Ibland kan man vara livrädd för livet. För att livet kommer i så många former, alltid plötsligt. Och man tänker, tänk om allt var bra, om det var som det ”ska”. Man ser och hör människor som verkar glada, lyckliga, som att de har allt de någonsin drömt om och önskat sig. Men man kan inte se en sida av en människas liv och bygga upp en bild av verkligheten. Man måste våga visa att allt inte är bra alltid. Man måste låta det vara okej för att orka. Man kan tvivla på alla möjliga saker. Man kan tappa bort sig själv, låta rädslan ta över. Man kan sörja saker som har hänt, men även saker som aldrig blev.

Livet kommer alltid att vara ett enda stort känslokaos, hur vi än gör. Det enda vi kan försöka göra är att ta oss igenom de jobbiga stunderna. Låta de ersättas av allt det fina. Gräva ner oss, gråta och hata, men gå därifrån lite större, lite starkare och med mer insikt än innan. Livet är ju inte roligt och enkelt hela tiden, men livet är aldrig meningslöst heller.