Bea Landberg

En 24-årig tjej från Norrland, Piteå som älskar livet. Bor tillsammans med min sambo och vår son, född December -16. Trevlig läsning och glöm inte att lämna en kommentar innan ni går!

måndag

29

maj 2017

2

COMMENTS

Den ständiga orättvisan i besvikelsernas krig

Written by , Posted in All posts, Life, My Thoughts

Ibland letar man efter ett tecken som ska sudda ut raderna man planerat att skriva. Men alla dessa märken kommer aldrig att försvinna, det spelar ingen roll hur mycket man försöker att ta bort dem. Och det finns för många, för många människor som är omedvetna om livets alla färger. Personer som alltid har stått på samma plats, känt samma känslor och gjort val bara för att de vill. Hur ska de som aldrig sett lära sig att se? Hur kan man få en annan människa att förstå hur det känns att mörda sig fram i livet. Hur det känns när man förlorar varje anledning som man har kvar. Om och om igen.

Så många gånger som jag undrat, och svaret irriterar mig lika mycket varje gång. Att om man inte gått igenom samma sak kommer man aldrig att förstå. Får det vara så enkelt? Att vissa bara kommer undan. Att man på alla sätt försöker visa, här, se mig, här är min jävla trasighet. Men de är förmögna att skära en ändå.

Människan slutar aldrig att förvåna mig. Det är för enkelt att sarga en annan människas hjärta. Alldeles för enkelt, för en del. Och det är orättvist, att det alltid är samma människor som förlorar i besvikelsernas krig.

Om hämnden verkligen var ljuv skulle jag använda vassa stenar som vapen. Bojor tunga av järn. Dränka ett hjärta i besvikelse samtidigt som jag tycker synd om mig själv. …Men det är ett privilegium att inte vara kapabel till att såra. Och det är vad jag vill lära min son. Att aldrig hämnas. Att älska utan gränser, att inte döma. Att trösta den som behöver det som mest, när den förtjänar det som minst.

Mitt barn kommer att begå misstag, gråta, vara fylld av ilska och förvirring på samma gång. Och när den dagen kommer ska jag finnas vid hans sida, säga precis vad jag tycker, lägga armen om honom och be honom att rätta till det han gjort fel. Mitt barn får bli vad han vill, vem han vill. Göra precis det hans hjärta ber honom att göra. Men om mitt barn någon gång väljer att göra en annan människa illa, då har jag misslyckats som mamma.

Ingen fattar hur ont det gör att vara ensam med en sorg som man inte själv förstår. Jag vill ge min son den bästa uppväxten jag bara kan, men jag ska färglägga världen för honom. Det riktigt svarta, det vita och allt det fina. Göra honom medveten om det dåliga, lära honom att alla människor inte haft det lika lätt. Fylla honom med tacksamhet, kärlek, tröst, förståelse och empati. Väx och bli vacker, försök att alltid vara den större människan i varje utmanande situation. Jag finns med dig hela vägen.

2 Comments

  1. Julle
    • bealan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *