Bea Landberg

En 24-årig tjej från Norrland, Piteå som älskar livet. Bor tillsammans med min sambo och vår son, född December -16. Trevlig läsning och glöm inte att lämna en kommentar innan ni går!

onsdag

25

oktober 2017

0

COMMENTS

Förbannelsen av ett ensamt hjärta

Written by , Posted in All posts, Life, My Thoughts

Så liten är du för mig, det minsta möjliga som existerar. Du bor i mig. Är med mig. Lilla, lilla du. Men min kärlek till dig är allt annat än liten. Den är himlastormande stor. Men du har gått och finns egentligen inte här. Din födelsedag är inte min att fira. Du är inte min att älska. Det är bara jag, som hukar mig för något, men som i all försiktighet ändå håller dig kvar.

”Jag sparar dig i mitt jävla minne, tills jag knappt får någon luft, när du tagit upp all jävla vaken tid, utan att veta ett jävla piss om det börjar jag undra hur jävla sunt det här egentligen är?”

Olycklig kärlek är inte romantisk, inte alls. Den är smärtsam. Plågsam. Vi är väl aldrig så försvarslösa som när vi förlorat något vi älskar. Sen ska vi leva ändå.

”Så svårt att bli övergiven, svårt att vara den som älskar mest. Men lika svårt att vara den som inte älskar den som borde gå men inte går. I samma stund som sveket dödar vet man att man älskade”.

Den där slöjan som vilar över den obesvarade kärleken är i sin allra sköraste form vacker. Det är fint att det gör ont. En människa, ett liv, en kärlek, ett hjärta. Man kan forma det mest svarta i det mest röda till det mest genuina man kan hitta.

Sorgen. Förbannelsen av ett ensamt hjärta. Den som älskar på avstånd. Den som hatar ena dagen, till att nästa dag mata sig själv med falska förhoppningar. Keaton got to me, okej. Berörande text till en infekterad relation till något som kallas kärlek. ‘I would love you with all of my heart if you would, just love me and hold me and leave me for good’. Lyssna själva.

Det fascinerar mig att något kallt kan få det att brinna i bröstet. Vi vet, att lyckan inte finns i något vi inte kan få. ”Ska det här vara allt vi hann, du och jag?” Det gör mig så ledsen att se folk tala om något det tappat. Ibland tänker jag på alla som ligger och gråter. Och jag önskar att jag hade någon magisk kraft som kunde nå just henne, just honom, just nu. Vad som än hänt dig, så är jag ledsen för din skull. Jag önskar att denna magiska kraft kunde berika allas liv med en kärlek som står emot alla frestelser runt omkring oss. En kärlek att kunna hata, mata, riva, bygga upp och vilja gråta för. Hur kan något annars vara värt det.

Jag säger det. Hellre olycklig kärlek än att inte ha älskat alls, men ingen bör fastna i något som tär. Fyll era liv med bubblande, trygga människor. Kärlek är fint, även i dess mest brutala form. Jag önskar dig ett liv, istället för en vilja om att någon gång börja leva. Lev nu.

Det vackra i det tragiska. Omg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *